Satte klockan på 8:40 idag, för att vänja mig lite. Satt (sitter) och tittade på tv på Sjukhuset på kanal 8, och där var det en kille som var lika gammal som jag, 17, men hade cancer. Han hade inget liv sa han, eftersom han bara låg på sjukhuset. Men han sa hela tiden "och sen är det bara den behandlingen, och sen bara den, bara den", han såg verkligen framåt, som att han snart skulle bli frisk, fast han måste vara symtomfri i 5 år för att bli friskförklarad. Men på hans inställning så verkade det som att han snart var där. Han fick åka hem i 2 veckor, men när han kom tillbaka till sjukhuset hittade de 4 tumörer till, och han förlorade kampen mot cancern. Jag började gråta av ett program jag kollat på i 15 min...

Snacka om olika liv för en svensk 17-åring.

Nu sitter jag i alla fall och tittar på husletande britter i Sydfrankrike.