Låg och kollade på en dokumentär igår på svt efter Hollywoodfruarnana, och det var verkligen en kontrast till fruarnas rosa-bubbla-liv. Den handlade om mobbing i USA där man fick följa några familjer i deras kamp mot mobbningen. Tror det var två familjer som hade minst sina barn, barnen hade tagit sitt liv. En tjej var homosexuell och vart utfryst av hela staden. Lärarna i skolan hånade henne inför hela klassen, hennes vänner och familjens vänner stack så fort de fick veta. Men hon ville inte flytta, hon  ville inte att de som hånade henne skulle vinna. Men tillslut var hon tvungen men det blev inte ett dugg bättre. En kille som var 11 eller 12 tror jag blev slagen på bussen till skolan, folk kallade honom saker, men han sa att han inte kände att de vara elaka längre, för att det hade hållt på så länge. 

 

Alla dessa föräldrar hade pratat med skolan, tv-teamet visade filmer på barnen som blev mobbade för skolan, men det enda de sa var "Vi ska ta tagt i det". Men det var det enda de sa, det hände aldig något. De tycker att den som blir mobbad ska flyttas, inte de som mobbar, eftersom att det är krångligare. Det var en skola som pratade lite med mobbarna, men inte så mycket mer.

 

Jag grät flera gånger under dokumentären, den var väldigt berörande. Tycker det är så fruktansvärt vad vissa människor är kapabla till att göra. Förstår inte hur de kan sova gott om natten, eller jag hoppas att de inte sover alls. 

 

Jag uppsakttar verkligen mina vänner, jag är så glad att jag har dem! Otroligt fina och genomgoa människor som jag inte vet vad jag skulle göra utan. Tänk om alla hade lika bra vänner som jag, då skulle världen vara bättre än vad den är idag ♥