Tro det eller ej, men jag har inte så mycket i skolan just nu. Prov och inlämningar tenderar ju att "klumpa ihop" sig, och just nu är det RÄTT SÅ lugnt. Har "bara" astronomiprov på måndag (som visserligen är på allt vi har gjort så det är stort och supersvårt), en uppgift i skrivningen som ska vara inne innan lovet, en svenskagrej och några uppgifter att göra i kemi. Fast missade några lektioner idag eftersom jag gick hem, så kan ha fått mer och jag kommer få mer innan lovet, men just nu känns det inte alls jobbigt eller mycket. PEPPAR PEPPAR. Imorgon kan det ändras, vem vet men just nu är det jobbigaste året på det pluggigaste programmet helt okej-lugnt. 

 

Så nu i pauserna av Maria och Mindy Best Friends Forever som börjar klockan 21 så hade jag tänkt skriva lite på uppgiften vi har i skrivargruppen. I den går 2or från alla program, och vi är bara TRE naturare, haha! Så när vi för några månader sedan fick en uppgift som skulle vara objektiv och utan åsikter var det rätt lätt för mig. Går man natur måste man skriva labbrapporter osv där man inte ens får skriva att "vi avläste volymen saltsyra". Man får inte blanda in "personer" eller skriva att man gjort något, utan "volymen saltsyra avlästes" ska det stå t.ex.

 

...och nu har vi fått en uppgift där vi ska typ utvärdera en bok eller film vi läst/sett. Det ska alltså inte vara en recension av den, utan man ska blanda in sin UPPLEVELSE av den också. Jag hade tänkt skriva om JD Salingers Nio Noveller som jag läste för ett tag sedan, men det kommer bli en utamning att få in mina känslor av den. Blir rädd av bara tanken...UTMANING. Dessutom känner jag rätt mycket press eftersom det just nu går bra för mig på skrivarfronten. 

 

Såhär började jag min presentation av boken "

Nio Noveller – JD Salinger

”Räddaren i Nöden” är som bekant Salingers mest kända verk, och det med all grund, men hans nio noveller får inte glömmas bort. Novellerna är huvudsakligen skrivna för tidningen The New Yorker, där flera av dem också publicerades. I den första novellen, ”Bananfisken hugger idag” presenteras vi för familjen Glass som vi följer genom flera av Salingers berättelser." 

Det är rätt tydligt att detta är mer början till en recension av boken, och den är känslolös. Jag har uppriktigt sagt svårt att blandla in känslor när det ska vara något som någon ska sitta och bedömma. Känslor är ju inte fakta....